En boll betyder så mycket…

… och i alla fall i kombination med hur ens motståndare resonerar.

Jo för även om det blivit färre uppfödningar för varje år, men som vi naturligtvis hoppas är en trend som trots allt ska kunna vändas framöver, så är det ändå ett antal tusen föl som föds varje år.

Potentiella tävlingstravare i en framtid. I tusental. Och bland dessa tusen ska det sedan väljas ut, hittas, mätas, donas, värderas, vinnas budgivningar, köpas eller så småningom ”bara has tur” med att få in just den där fina hästen, och efter det ska kunnandet med hjälp av sina egna erfarenheter och ens kompetens plockas fram och tas ur dessa kroppar och kropparna ska hålla och det ska mås bra och inte åkas på skador i hagar eller boxar eller banor eller på en spik i gästbox på en bana och det ska inte fås infektioner och speciellt inte i fel lägen och så ska det börja flyta på, hur lovande en häst än må vara så kan det ändå uppstå saker som gör att det strular, det kan vara spår fyra i debuten och startgalopp och så ytterligare en störning på det och en stressad häst som det tar tid för att hämta sig ifrån och om det nu ändå görs det så när storloppen väl kommer, vi tar Oaks eller Kriteriet som ett exempel … så ska det först – oavsett hur stor talangen än då må vara – kommas med i kvalen och sedan ska det spårlottas till dessa och alla som vet hur mycket som kan inträffa i ett enda jävla lopp vet hur slak linan kan vara i just ett … kval.

Och så när det är över. När det är klart. Man har inkommit som etta eller tvåa och det blåses ut en lättnad så att Carolas berömda fläkt skulle stå sig slätt – ja då, då ska det fasen i mig lottas dessutom.
Då halas det fram bollar, bollar med siffror på. Som ska trilla ens väg. Man ska alltså till slut ha bondröta i en lottning dessutom.

Stefan Persson fick med sin Darling Mearas, efter att hon kommit in i stallet som tvååring och sluppit det mesta av skador, strul och spikar i boxar och allt det där … efter kvalet till Oaks välja som tvåa av sex stycken tvåor. Han fick en boll med nummer två på. Och med ytterligare lite flyt visade sig kretsen kring hästen med en etta på välja spår tio, vilket därmed innebar att det hyggliga spår sex hastigt och lustigt var ledigt. Och med barfotabalans för första gången – jojomen, en liten chansning, apropå nya marginaler! – så visade sig vägen till ledning ligga öppen. Lite rulligt längs loppets väg visserligen – marginaler! – men lätt seger. Blev det ju.

Och visst, kanske Darling Mearas hade kunnat segerstrida från precis alla spår, från de flesta positioner, men med ”Undine-bollen” dragen ur tombolan, en sexa alltså – och spår tolv. Då vet i tusan väl?

Och Svante Båth, han drog fram en boll med nummer fem på, efter Kriterieförsökssegern med Deimos Racing. Lite av en nitlott kunde såklart tyckas, men med konkurrenter rädda för innerspåret lika mycket som en höjdfobiker cyklandes på Västerbron (något delägaren Calle Wihlborg tydligen förutsåg tidigt under lottningen och utropade ”JAA!” redan när spår
tre togs av en konkurrenterna) så stod Deimos Racing hastigt och lustigt på bricka ett.

Något som visade sig bli rätt bra.

Ja, herre gud. Dessa bollar också (och i kombination med konkurrenters val).
Som om det inte vore nog.

____

Jag vet. Såklart. Det är den här typen av marginaler i alla sporter. Ja, i hela livet. Hela tiden.

Men är det inte bara lite snäppet värre i travet ändå? En nivå ytterligare liksom?

____

En ny upplaga av ”Schyssta listan” kom ut under torsdagen.
Vilken visar att Tony Wallin, som vi tog upp i podcasten för ett par avsnitt sedan, fortfarande – fortfarande! – inte dragit på sig någon drivningsförseelse i ett travlopp sedan den 15 november – 2010! Under totalt 4.547 travlopp. Fantastiskt.

Han följs av Peter Eriksson (2012-10-15, 1.770 lopp) och Dagfinn Aarum (2011-11-08, 1.753 lopp).

Och hela listan kan ses här.

____

Okej. Inte fuska nu.
Ni får två sekunder att fundera över och haspla ur er svaret på frågan – vem vann Europaderbyt ifjol?

Så. Sluttänkt.

Okej, nu hade ni kanske tur.
Fast för två år sedan då? Och var avgjordes finalen då?

Jamen, är inte UET-derbyt det mest oengagerande storlopp som finns i den här sporten?

Borde det inte funderas kring det. Kring om möjligt annat upplägg. Om det kanske borde köras en annan tid på året (fast när då?)?
Om finalen kanske alltid skulle avgöras på samma bana – en bana som kan bygga något eget och exklusivt kring det? Jobba med det med någon slags passion.

Jag vet inte. Jag kastar mest ut lite.
Och vet bara att åtminstone jag – och uppenbart rätt många andra – bryr sig rätt begränsat som det är nu.

Och som det varit länge.

____

Klyschor är ju på något vis underbart och svårt att stå ut med på samma gång.
Tänk att till exempel den här sköningen bara pågår, vecka efter vecka, år ut och år in.

Aningens fnissig blir man faktiskt varje gång.
____

Stefan Persson berättade efter söndagens triumf att han hade haft Oaks i tankarna sedan typ samma dag som han fick in den ljuvliga Darling Mearas i träning. En anständig tid helt enkelt.

Och så tänker vi lite kring på om det kommit upp en sexa istället för en tvåa på en förbaskad boll när det väl så att säga var dags. När allting annat alltså satt ”på plats”.

Ja, jag skulle i alla fall en och annan gång ha vaknat genomsvettig mitt i natten efter lite drömmar om bollar om jag vore honom.

Spela på trav och få bonus hos CasinoFeber 

Anders Bergqvist blir kvar på Åby

Åbys vanligtvis hete banveterinär Anders Bergqvist har varit kall ett tag.

Eller rättare sagt, det har varit ganska tyst om honom.

I somras var Anders Bergqvist som allra hetast. Han polisanmälde då några aktiva för att de, enligt honom, hade använt sina spön på ett felaktigt sätt.

Två av kuskarna, Robert Bergh och Joakim Lövgren, svarade med att bojkotta Åby. De vägrade att köra på landets näst största bana så länge Anders Bergqvist är banveterinär där.

Något särskilt stöd fanns då inte för Bergqvist. Varken på Åby eller i travförbundet. ST:s generalsekreterare Johan Lindberg tyckte att måttet var rågat, att Bergqvist skulle entledigas från sin post.

Sen dess har problemet stötts och blötts. ST har haft möte med Jordbruksverket, som är Bergqvists arbetsgivare, utan att nå någon framgång. Åtminstone inte hittills. Så här skrev Johan Lindberg på ST:s hemsida den 8 juli:

”Åbys banveterinär Anders Bergqvist har länge försökt att skapa ett eget regelverk som går stick i stäv med Svensk Travsports regelverk och ännu viktigare, hans arbetsgivares Statens Jordbruksverks instruktioner. På kort tid har nu Bergqvist gjort en rad polisanmälningar mot såväl svenska som utländska kuskar, ryttare och tränare. Jenny Brunzell, Robert Bergh, Joakim Lövgren och Enrico Bellei i ärenden som lämnar alla i sporten med fler frågor än svar.”

Joakim Lövgren tillhör alltså de som har blivit polisanmälda.

– Det hela känns mera som ett korståg mot svensk travsport än ett angrepp mot mig personligen, sa Lövgren till Travronden i somras.

I slutet av augusti hade företrädare för ST och Åbys sportchef Jon Walter Pedersen (bilden) ett möte med en enhetschef på Jordbruksverket för att diskutera fallet Anders Bergqvist. Det bestämdes då att ett nytt möte skulle hållas den 7 september i Mölndal där både Robert Bergh, Joakim Lövgren och Anders Bergqvist skulle vara med.

Sen dess har det varit tyst.

Men enligt mina källor är en lösning på gång. Den innebär dock inte att Anders Bergqvist tvingas bort från Åby.

Tydligen är åtminstone Joakim Lövgren nöjda med lösningen. Lövgren, som inte har kört på Åby sedan den 30 juni, kommer att köra där på onsdag.

Igår fick 13 hästar startförbud på Åby. Anders Bergqvist stod dock bara bakom ett av dessa. Måldomarnämden och bandomarna låg bakom tolv av startförbuden.

Till sist: Samtidigt som Åbys tävlingar var det tävlingar även i Gävle där fick tre hästar startförbud för dåliga prestationer.

Jansson fick nej – Lövgren ja

Torbjörn Jansson och historien kring Victor A.U. och dennes startande och tvingande ickestartande i veckan har väl få missat. Om någon ändå gjort det finns bakgrunden här.

Med det i sin dager lyfter det hela ytterligare en dimension sedan en läsare gjort oss uppmärksamma kring det faktum att Joakim Lövgrens Springover, efter bland annat en försöksseger, var inkvalad till bronsdivisionsfinalen på Solvalla i lördags. Hästen anmäldes däremot inte dit, utan till silverdivisionsfinalen – en (högre)klass han inte startat i under meetinget och därför inte kom med i.skarmavbild-2016-09-29-kl-10-44-12

Istället anmäldes Springover till ett bronsdivisionsförsök på Färjestad nu på lördag; ett lopp han egentligen – med samma startförbudsregler efter utebliven final som gjorde att Victor A.U. inte fick starta – EJ skulle fått.

Har Joakim Lövgren helt enkelt gått runt systemet för att han hellre ville starta på lördag istället för i finalen – eller skedde ett mänskligt misstag?
Ja, varför får Springover starta medan Victor A.U. inte fick (nu ska sägas att Victor A.U. inte hade kommit med på Färjestad även om han fått tillåtelse)?
”Regler är ju regler”, som det hette på Svensk Travsport runt Victor A.U. häromdagen.

Petter Johansson, sportchef på Svensk Travsport (ST), förklarar:
– Joakim Lövgren hade helt enkelt anmält till fel proposition, till silverdivisionen istället för bronsdivisionen, men det upptäcktes först när anmälningslistorna kom ut på travsport.se och då går det inte att ändra. Om vi hade tagit bort den tolfte hästen och lyft in Springover så hade det drabbat hästen och hästägaren som inte hade gjort något fel, samtidigt som de elva övriga ekipagen hade fått en ny motståndare. Däremot ansåg vi att Lövgren verkligen hade försökt göra rätt och hävde då anmälningsförbudet så att han kunde vara med på Färjestad, säger Petter Johansson.Petter Johansson

Det hela blir ju extra delikat efter ”fallet” med Victor A.U. och Torbjörn Jansson…
– Det kan jag hålla med om, och det är en gråzon det här. Det är vi medvetna om, och vi ska se över regeln angående skyldighet att starta i en V75-final.

På vilket sätt?
– Jag kan personligen anse att V75 i sig är så attraktivt att vi inte ens ska behöva ha regeln överhuvudtaget. Att tränarna och hästägare själva ska kunna göra valet vart de vill starta, men som sagt – det borde vara så attraktivt i sig att vara med i en V75-final att någon skyldighetsregel inte ska behövas.

Går det att säga att det till och med är så det KOMMER att bli framöver?
– Ja, det skulle jag nog kunna säga. Det kommer sannolikt att bli verklighet inom en snar framtid, gör vi en ändring så sker den i samband med ett nytt V75-meeting, avslutar Johansson.

En mörk, mörk vecka – och lite ljus

I mitten av 1990-talet, när radiomarknaden släpptes fri och alla musikkanaler poppade upp startades i Stockholm i samma veva en ”seriöst menad” kanal vid namn Storstadsradion.
Man satsade hårt på stark journalistik. Värvade in namn som Staffan Dopping, Ulf Kristofferson, Claes Åkesson och hade också mycket sport i tablån. Lasse Kinch blev affischnamnet för den delen, Solvallas speaker och Cmore-kommentatorn Anders Fredriksson var också involverad. Seriositet var ledordet.

Kvalitetsradion var ingenting som höll skulle det visa sig; med en lyssnarskara på blott 1,7 procent i Stockholmsområdet lades kanalen ner efter mindre än ett halvår.

Men jag minns starkt en diskussion kring travet kontra galoppen i Stockholm en gång.
Ansvariga för både Solvalla och Täby Galopp var inbjudna och det stackars galoppfolket kravlade nere i ett hörn när publiksiffror och anläggningarna jämfördes. ”Du måste vara avundsjuk på travet och Solvalla ändå, som har 5.000-6.000 åskådare på plats varje tävlingsdag”, minns jag att Anders Fredriksson hasplade ur sig till galoppfolket.

”Jo, det är klart att man är. Det vore fantastiskt om det vi också kunde ha det så”, sade galoppsnubben.
Och flämtade vidare.

Men så fick den galoppansvarige till sist upp lite gard. När han skämts klart där i vrån. Och så utbrast han:
”Vänta bara ett par decennier ska ni se. Det kommer en tid när ATG kommer att styra över allting i sporten och Solvalla har tappat allt. Inte ens längre kommer att ha någon egen tävlingskväll i veckan. Utan köra delade omgångar. Medan vi har byggt en sprillans ny bana och lockar lika mycket folk till tävlingarna som ni”.

_____

Det är bara att erkänna. Tycker man det minsta om den här sporten har det varit mörka dagar under ungefär en veckas tid.

Om man i grunden till och med är lite mer förtjust än så, ja man faktiskt till och med älskar den – dagar som fullkomligt från helvetet.
Inte ens oväntat fina Derbykval, Delicious eller Nuncio har dessvärre kunnat ändra på det.

Helt allvarligt är jag inte helt säker på att jag vill fortsätta just nu. Hela kroppen är som en tvättmaskin på 60 grader, det bara far runt.
Allt från konstanta flyttar med som det verkar totalt utan reflektion till en tränare med tvivelaktigt förflutet, Solvalla som när man inte trodde det skulle kunna gå att falla djupare … tvingas fortsätta med sina Xpresskvällar ännu ett år utan att NÅGON i vår en gång stolta travnation ingriper … till; vår nyhet från i går om lärlingen i ett storstall som står anklagad för att upprepat fysiskt och psykiskt ha misshandlat en kvinnlig kollega i och ändå tillåts jobba kvar. Och tävla vidare.
Har tillåtits detta under lång tid, av ST, av arbetsgivaren.

Och så mitt i alltihop har vi amatören som inom loppet av en blinkning blev av med en seger i ett travlopp på grund av att hon deltog – ställde upp för sporten med sin häst (Nelle Pride) – i ett stadsjippo två dagar före det att loppet skulle gå.

Utan att det från sportsligt håll gjordes någon riktig koll dessutom.

Va! Vad sa du nu sa du?

Nej, just det.
Centrumtravet i Hudiksvall, som stadsloppet gällde, är alltså ett arrangemang som inte är kopplat till Hagmyren, alltså helt utom ST:s regi eller travsällskap underställt ST.
Innan ST: sportchef Petter Johansson fattade beslut i frågan kontaktade han aldrig arrangören i Centrumtravet utan valde istället att göra det med Trav Gävleborgs sportchef Mathias Gustafsson. Denne gav uppgiften att Petra Björkman skulle ha ringt och anmält sin häst till jippot, i själva verket var det Mattias Frick för Centrumtravet som ringde Petra och bad henne ta med en häst på grund av att det fattades deltagare. Petra ställde upp…

_____

Jag måste – såklart – revidera det där med radioinslaget.

Det är riktigt att det skedde. Allt som sades stämmer, bara såklart inte det där sista om ATG och Solvallas tappade tävlingskväll. Larvigt påhitt ju.

Ingen skulle naturligtvis kunna vara i stånd att komma på några så totalt världsfrånvändande galenskaper.

_____

Jag tänkte först sätta punkt där, men måste ändå sippra ut lite ljus till slut.

Travhelgen jag avgudar mest av allting i hela sporten väntar trots allt runt hörnet och nyss såg jag denna bild, som jag tar mig friheten att sno och lägga ut här, på twitter.
Från seriösa, hungriga och passionerade uppfödaren Lapeca Trav och deras ”River”-hästar nere i Skåne och som jag besökte för ett par år sedan.

Det var en underbar dag, en jag aldrig glömmer.

Och det här är alltså en dagsfärsk bild därifrån, jämte Rönne Å.

Med hopp om framtid trots allt.

Varför har Johan Lindberg inte reagerat?

Travförbundet kan inte agera.

Har jag förstått det rätt?

ST kan inte agera trots att det finns dokument på förbundets bord om att en kusk har misshandlat en kvinnlig hästskötare. I ett stall där många av de hästar som tävlar på våra travbanor finns.

Och trots att denne kusk i en förhandling i tingsrätten erkänt att han slagit tjejen.

Så här säger ST:s generalsekreterare till expressen.se:

– Som förbund kan vi inte vidta några åtgärder i det här läget eftersom det som kusken anklagas för inte skett i samband med våra tävlingar eller på våra medlemmars banor. Olämpligt uppträdande kan vi bara döma för om det skett inom travbaneområdet. Kusken är inte dömd för något brott. Arbetsgivaren kan däremot vidta åtgärder. Där vilar ett stort ansvar.

Är det verkligen sant?

… att en kusk, licensierad av ST, som arbetar hos en tränare, licensierad av ST, kan misshandla en tjej i tränarens stall utan att ST kan ingripa, utan att ST över huvud taget lyfter ett finger.

Innebär det då också att licensierade kuskar kan misshandla hästar hur dom vill utan att ST kan ingripa?

Det är arbetsgivarens ansvar, tränaren alltså, helt och hållet. I varje fall enligt Lindberg.

Jag trodde att ST har ett ansvar för hela travsporten. Ett övergripande ansvar för att regler, och för all delar lagar, följs.

Tydligen inte.

Om det nu är som Lindberg säger, att ST inte kan verkställa sanktioner mot dom som begår svåra brott är det ju förfärligt.

Skall vi behöva väntar månader, kanske år, innan ST kan göra något?

Om det verkligen är så, är ST för den skull förhindrat att reagera?

För mig förefaller det overkligt att ST – även om de nu inte har juridiska paragrafer bakom sig för att ingripa – med den dokumentation som förbundet har i sin hand, inte ens tagit kontakt med tränaren eller lärlingen.

Än värre är att skötaren som misshandlades inte hört ett enda ljud från ST.

Om ST reagerat hade vi kanske sluppit travsportens canossavandring som vi nu kan bevittna.

LP

Topphästarna som lämnade Stig H Johansson

Sauveur blev själva symbolen för massflykten till Frankrike när vi i fredags avslöjade att hästen skulle lämna Åke Lindbloms stall.

Just Åke och Sauveur var ett par som så många gillade, som hade så många supportrar. Att dessa blev ledsna och besvikna är ganska självklart.

Nu är det inte första gången som topphästar skiftar tränare, och inte första gången det blir oerhört uppmärksammat. Vi minns två hästar som en gång i tiden lämnade Stig H Johansson under uppmärksammade former. Det pratar vi om i veckans podd.

Så blir det förstås mycket derbysnack. Henrik och jag listar våra tre favoriter genom tiderna. Kanske minns ni dom, kanske inte?

Vem vinner då årets Derby? Där är Henrik och jag överens, men inte om den som ni kanske tror.

Ett annat av våra avslöjanden är att express-eländet på Solvalla fortsätter och det får Henrik att tappa humöret rejält.

Var finns kuraget och moralen?

Inte det mest genomarbetade, förberedda poddavsnittet hittills kanske, om det sedan märks någon skillnad eller inte är en annan femma…

Men oavsett vilket med mycket känslor inkluderat … bland annat om:
– Kurage
– Moral
– Solvalla och vårt nya avslöjande kring det
– Rädsla
– Loket
– Och om söndagens Travderby och minnen från tidigare upplagor
– Ja, vem vinner förresten Derbyt? Vi har besked!

Känd lärling anklagad för misshandel och hot

En välkänd lärling i ett svenskt storstall riskerar fängelse för att ha misshandlat och hotat en hästskötare som då jobbade i samma stall.

– Jag är livrädd och kan därför inte jobba som hästskötare längre, vågar inte åka till en travbana med risk för att han skulle kunna dyka upp där, säger Lisa (som egentligen heter något annat).

Enligt polisprotokoll har lärlingen slagit Lisa vid tre tillfällen så att hon fått mycket ont. Lärlingen har också sagt att han skall ha ihjäl henne om hon polisanmäler honom. Han har dessutom olovligen tagit kvinnans mobiltelefon och raderat meddelande som han själv skrivit och enligt anmälan har han sagt osanningar om Lisa till deras gemensamma chef.

Misshandel

När Lisa förra sommaren gick på restaurang med några av sina vänner var den nu misstänkte lärlingen på samma restaurang. En konflikt uppstod mellan de två och lärlingen slog då Lisa i ansiktet med baksidan av sin hand.

Nästa gång hände det i stallet. Under en arbetsdag uppstod en konflikt då lärlingen bland annat vräkte ur sig okvädningsord mot Lisa. Han slog henne sedan med en kedja, som satt på ett grimskaft.

En kväll i stallet uppstod en ny konflikt under fodringen av hästarna. Lärlingen hämtade då ett spö i stallet och slog Lisa över benen två gånger och över armen en gång.

I ett sms till kvinnan hotar lärlingen henne med att han har en pistol och att han ”skall klyva henne på mitten”.

– Han har också sagt till mig att han ska skicka folk på mig, alternativt själv skjuta mig  på öppen gata, säger Lisa

Till slut polisanmälde Lisa lärlingen för misshandel. Senare anmäldes lärlingen på nytt eftersom Lisa kände sig hotad. Lärlingen hade då gjort ett tecken med ena handen att han skulle halshugga henne:

”Kommer du ihåg att jag har kvar min machete hemma”.

Samtidigt tog han handen över sin egen hals för att visa vad han skulle göra med den.

Lisa berättade för polisen att hon tror att lärlingen då kände till att hon hade polisanmält honom. Hon kände sig därför hotad och väldigt rädd.

Förutom de tre anmälningarna för misshandel och en anmälan för övergrepp i rättssak är också lärlingen misstänkt för olaga intrång eftersom han tagit kvinnans telefon och raderat bort meddelanden.

Lärlingen har sedan den 28 maj haft kontaktförbud eftersom det ansågs att han kunde begå ytterligare brott mot, förfölja, eller på annat sätt allvarligt trakassera Lisa.

– Han överklagade först beslutet. Vi möttes då i förhandlingar i tingsrätten. Men jag klarade bara att sitta i rättssalen i fem minuter med honom. Jag var livrädd och domaren sa att det var okej om jag utgick, eftersom han såg hur rädd jag var, säger Lisa.

Förbudet innebär att den som fått kontaktförbud inte får besöka, kontakta eller följa efter den som skyddas av förbudet. Den som bryter mot kontaktförbudet kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Kontaktförbudet gick ut i måndags och Lisa skall därför ansöka om en förlängning. Samtidigt hoppas hon på en snar rättegång.

– Jag tycker att polisen tar för lång tid på sig. Min advokat fick nyligen besked av chefsåklagaren Henrik Ohlin att han hade bett polisen att snabba på ärendet, säger Lisa.

Lisa har slutat sin anställning i travstallet. Lärlingen jobbar kvar och kör lopp frekvent både för sin arbetsgivare och andra.

– Jag vill inte svartmåla eller förstöra för honom, men jag har jobbat i travstall i hela mitt liv och det är verkligen ledsamt att inte kunna göra det på grund av jag inte vågar vara på en travbana utifall han skulle vara där. Man blir väldigt isolerad och ensam i sådana här situationer då man inte kan lita på någon riktigt och inte ens kunna jobba med det man älskar, säger Lisa.

Enligt Lisa så är travförbundet informerat om vad som hänt.

– ST gör inte så mycket. Där finns alla dokument från tingsrätten där han erkänner att han har slagit mig och att det var under arbetstid. Jag trodde faktiskt att man var lite mer skyddad som aktiv i travsporten, avslutar Lisa.

Jörgen Westholms hemliga vapen

Nitton av de tjugo senaste SM-vinnarna för kallblod har tränats av nordisgubbar. Om ni ursäktar uttrycket. Tränare som specialiserat sig på den kalla rasen, även om de förstås haft ett och annat varmblod i stallet också.

Den tjugonde är Jörgen Westholm – av alla.

Jan-Olov Persson är den som under den här 20-årsperioden har dominerat detta svenska mästerskap. Han har vunnit loppet tolv gånger.

Järvsöfaks är naturligtvis hästen som stått för merparten av Jan-Olovs alla SM-guld. Tio gånger blev ”Faksen” svensk mästare. Hallsta Lotus fixade det övriga två segrarna.

Gunnar Melander har under den här perioden tre SM-guld med Månprinsen A.M., Per Jonsson har vunnit med AlmsäterKenneth Karlsson med NordgubbenLars I Eriksson med Pålex K. och Mats Andersson med Höstbo Fredrik.

Och så är vi då vid den tjugonde, Jörgen Westholm med Odin Tabac.

I oktober ifjol ringde Jörgen Westholm till den meste SM-vinnaren Jan-Olov Persson och berättade:

”Nu har jag fått in ett hemligt vapen mot norrmännen”.

Det vapnet var alltså Odin Tabac. Hästen som lite överraskande slog storfavoriten Månprinsen A.M. när han i lördags var ute efter sitt fjärde raka SM-guld.

– Jag hade ju sett Odin Tabac en hel del och visste att det fanns hög kapacitet i hästen, säger Jörgen.

Problemet vart att Odin Tabac ofta drogs med skavanker. Det gällde för Jörgen att komma tillrätta med detta.

– Om jag får säga det så tycker jag att vi har gjort ett djäkligt bra tränarjobb med hästen, säger Jörgen.

Jodå, visst får han säga så. Den häst vi såg i lördags var ju en ytterst välmående 13-åring som i sin eleganta stil inte gav Månprinsen minsta möjlighet att kunna utmana.

På fem starter i Jörgens regi har Odin Tabac vunnit i tre. I lördags var förstapriset en kvarts miljon och sedan i mars hade det blivit 442.000 kronor i prispengar.

Det bör i sammanhanget påpekas att Odin Tabac hade vunnit 34 lopp och sprungit in drygt två miljoner för sina tidigare tränare Håkan Wallberg och Johanna Hedlund. Det var alltså inte vilken häst som helst som kom till Jörgen.

När Odin Tabac vann sitt första lopp för Jörgen Westholm blev vinnaroddset 33,17. Med tanke på vad vi såg i lördags så kan man nog säga att det blev rätt bra betalt för de invigda.

Odin Tabac ägs av familjen Kullberg i Heby. När nu Jörgen Westholm vann SM kan man säga att cirkeln är sluten. Redan för 20 år sedan vann  Jörgen nämligen med Odin Tabacs mamma, Emma Tabac, som också ägdes av Kullbergs.

– Emma Tabac var väldigt snabb. Jag minns att jag vid något tillfälle körde 1.20 i 300 meter med henne, och det var snabbt på den tiden. Vi vann nog fem lopp tillsammans, säger Jörgen.

Sveriges bästa kallblod just nu heter altså Odin Tabac. En hingstig men väldigt snäll häst som verkligen gillar det här med träning och tävling.

– Han har en enorm karisma, en härlig individ att hålla på med och som verkligen hittat en bra partner i skötaren Jasmin Ising som lägger ned ett fantastiskt jobb med den här hästen, säger Jörgen.

—————————

Johan Lindberg skrev i sitt fredagsbrev, angående Nelle Pride-fallet:

– Jag förstår också att vi hade haft arslet bak hur vi än hade gjort.

Det hade nog varit bättre om Lindberg använt en annan kroppsdel när han tänkte och rakryggat sagt:

”Den här regeln är åt helvete”.

Nu försöker han linda in fiaskot i en metafor som bara han själv kan gilla.

Enligt Johan Lindberg finns regeln av djurskyddsskäl ”efter veterinär begäran”. Nästa drag blir väl att någon veterinär också kräver förbud mot snabbjobb två dagar innan start.

Till sist: Debatten kring flytten av Sauveur, som Henrik Ingvarsson avslöjade här på denna sajt i fredags kväll, har som väntat varit både het och infekterad. Det finns tydligen dom som på allvar menar att ingen skall få ifrågasätta flytten. Det är ägarens ensak. Innebär det då att vi aldrig borde ifrågasatt att Erik Hamrén inte tog ut Oscar Wendt i landslaget?

Danska derbyt överlägster det svenska – Varför?

Nästa söndag är det två miljoner kronor till vinnaren i det Svenska Travderbyt. Det dubbla om man valt premiechansningen.

I dag var det blott lite mer än en halv miljon i det danska Derbyt. Som i vanlig ordning kördes på det ljuvliga Charlottenlund i Köpenhamn.

Trots denna prisskillnad till vår fördel känns det danska överlägset det svenska. När det gäller atmosfär, status, tryck, puls, stolthet.

Så … vad hände med vårt Derby? Om man tittar i det stora hela.

När jag 1985 var på Jägersro och såg det så kallade Dunderderbyt var vi över 15.000 människor på plats. Det var det största som fanns, det fick jag lära mig tidigt.
Nu är vi ungefär en tredjedel på läktarna och tja, lite grann känns det hastigt och lustigt eller i alla fall som det sakta men säkert förvandlats till ett unghäst- och storlopp bland alla andra.
När andra stora arrangemang har klarat sig väl publikt genom åren – har Derbyt det sannerligen inte.

När blev det så här?
Varför?

Jag och Lennart tog upp ämnet i vår podd i veckan, och kom väl egentligen inte så långt.

Det jag kan i alla fall kan säga är att danskarna idag ännu en gång demonstrerade sin passion för SITT Derby. Som det största som finns i landet. Larviga internationella storlopp … vad är det… I jämförelse.
Segerkusken Rene Kjaer, som vann med favoriten Axel, kunde inte fatta att det var sant. Han var i sjunde himlen, ja i åttonde om det nu finns någon sådan.
Publiken ville aldrig sluta hylla honom.

Ja, platserna var som vanligt mäktigt fyllda på Lunden, som aldrig annars under året. Applåderna smattrade så pass att en tråkig datorskärm inte ens kunde ta bort stämningen; och ja … om man nu vanligtvis och under årets alla andra dagar inte är så avundsjuk på den danska travsporten … så är jag det omåttligt och gränslöst en dag som denna.

Eftersom jag för egen del i ett travsammanhang aldrig tycker att tiden står så still som när det kallas till start och bilen rullar inför Svenskt Travderby, den första söndagen i september.

Så, hur kunde det bli så här?