En mörk, mörk vecka – och lite ljus

I mitten av 1990-talet, när radiomarknaden släpptes fri och alla musikkanaler poppade upp startades i Stockholm i samma veva en ”seriöst menad” kanal vid namn Storstadsradion.
Man satsade hårt på stark journalistik. Värvade in namn som Staffan Dopping, Ulf Kristofferson, Claes Åkesson och hade också mycket sport i tablån. Lasse Kinch blev affischnamnet för den delen, Solvallas speaker och Cmore-kommentatorn Anders Fredriksson var också involverad. Seriositet var ledordet.

Kvalitetsradion var ingenting som höll skulle det visa sig; med en lyssnarskara på blott 1,7 procent i Stockholmsområdet lades kanalen ner efter mindre än ett halvår.

Men jag minns starkt en diskussion kring travet kontra galoppen i Stockholm en gång.
Ansvariga för både Solvalla och Täby Galopp var inbjudna och det stackars galoppfolket kravlade nere i ett hörn när publiksiffror och anläggningarna jämfördes. ”Du måste vara avundsjuk på travet och Solvalla ändå, som har 5.000-6.000 åskådare på plats varje tävlingsdag”, minns jag att Anders Fredriksson hasplade ur sig till galoppfolket.

”Jo, det är klart att man är. Det vore fantastiskt om det vi också kunde ha det så”, sade galoppsnubben.
Och flämtade vidare.

Men så fick den galoppansvarige till sist upp lite gard. När han skämts klart där i vrån. Och så utbrast han:
”Vänta bara ett par decennier ska ni se. Det kommer en tid när ATG kommer att styra över allting i sporten och Solvalla har tappat allt. Inte ens längre kommer att ha någon egen tävlingskväll i veckan. Utan köra delade omgångar. Medan vi har byggt en sprillans ny bana och lockar lika mycket folk till tävlingarna som ni”.

_____

Det är bara att erkänna. Tycker man det minsta om den här sporten har det varit mörka dagar under ungefär en veckas tid.

Om man i grunden till och med är lite mer förtjust än så, ja man faktiskt till och med älskar den – dagar som fullkomligt från helvetet.
Inte ens oväntat fina Derbykval, Delicious eller Nuncio har dessvärre kunnat ändra på det.

Helt allvarligt är jag inte helt säker på att jag vill fortsätta just nu. Hela kroppen är som en tvättmaskin på 60 grader, det bara far runt.
Allt från konstanta flyttar med som det verkar totalt utan reflektion till en tränare med tvivelaktigt förflutet, Solvalla som när man inte trodde det skulle kunna gå att falla djupare … tvingas fortsätta med sina Xpresskvällar ännu ett år utan att NÅGON i vår en gång stolta travnation ingriper … till; vår nyhet från i går om lärlingen i ett storstall som står anklagad för att upprepat fysiskt och psykiskt ha misshandlat en kvinnlig kollega i och ändå tillåts jobba kvar. Och tävla vidare.
Har tillåtits detta under lång tid, av ST, av arbetsgivaren.

Och så mitt i alltihop har vi amatören som inom loppet av en blinkning blev av med en seger i ett travlopp på grund av att hon deltog – ställde upp för sporten med sin häst (Nelle Pride) – i ett stadsjippo två dagar före det att loppet skulle gå.

Utan att det från sportsligt håll gjordes någon riktig koll dessutom.

Va! Vad sa du nu sa du?

Nej, just det.
Centrumtravet i Hudiksvall, som stadsloppet gällde, är alltså ett arrangemang som inte är kopplat till Hagmyren, alltså helt utom ST:s regi eller travsällskap underställt ST.
Innan ST: sportchef Petter Johansson fattade beslut i frågan kontaktade han aldrig arrangören i Centrumtravet utan valde istället att göra det med Trav Gävleborgs sportchef Mathias Gustafsson. Denne gav uppgiften att Petra Björkman skulle ha ringt och anmält sin häst till jippot, i själva verket var det Mattias Frick för Centrumtravet som ringde Petra och bad henne ta med en häst på grund av att det fattades deltagare. Petra ställde upp…

_____

Jag måste – såklart – revidera det där med radioinslaget.

Det är riktigt att det skedde. Allt som sades stämmer, bara såklart inte det där sista om ATG och Solvallas tappade tävlingskväll. Larvigt påhitt ju.

Ingen skulle naturligtvis kunna vara i stånd att komma på några så totalt världsfrånvändande galenskaper.

_____

Jag tänkte först sätta punkt där, men måste ändå sippra ut lite ljus till slut.

Travhelgen jag avgudar mest av allting i hela sporten väntar trots allt runt hörnet och nyss såg jag denna bild, som jag tar mig friheten att sno och lägga ut här, på twitter.
Från seriösa, hungriga och passionerade uppfödaren Lapeca Trav och deras ”River”-hästar nere i Skåne och som jag besökte för ett par år sedan.

Det var en underbar dag, en jag aldrig glömmer.

Och det här är alltså en dagsfärsk bild därifrån, jämte Rönne Å.

Med hopp om framtid trots allt.