… och i alla fall i kombination med hur ens motståndare resonerar.

Jo för även om det blivit färre uppfödningar för varje år, men som vi naturligtvis hoppas är en trend som trots allt ska kunna vändas framöver, så är det ändå ett antal tusen föl som föds varje år.

Potentiella tävlingstravare i en framtid. I tusental. Och bland dessa tusen ska det sedan väljas ut, hittas, mätas, donas, värderas, vinnas budgivningar, köpas eller så småningom ”bara has tur” med att få in just den där fina hästen, och efter det ska kunnandet med hjälp av sina egna erfarenheter och ens kompetens plockas fram och tas ur dessa kroppar och kropparna ska hålla och det ska mås bra och inte åkas på skador i hagar eller boxar eller banor eller på en spik i gästbox på en bana och det ska inte fås infektioner och speciellt inte i fel lägen och så ska det börja flyta på, hur lovande en häst än må vara så kan det ändå uppstå saker som gör att det strular, det kan vara spår fyra i debuten och startgalopp och så ytterligare en störning på det och en stressad häst som det tar tid för att hämta sig ifrån och om det nu ändå görs det så när storloppen väl kommer, vi tar Oaks eller Kriteriet som ett exempel … så ska det först – oavsett hur stor talangen än då må vara – kommas med i kvalen och sedan ska det spårlottas till dessa och alla som vet hur mycket som kan inträffa i ett enda jävla lopp vet hur slak linan kan vara i just ett … kval.

Och så när det är över. När det är klart. Man har inkommit som etta eller tvåa och det blåses ut en lättnad så att Carolas berömda fläkt skulle stå sig slätt – ja då, då ska det fasen i mig lottas dessutom.
Då halas det fram bollar, bollar med siffror på. Som ska trilla ens väg. Man ska alltså till slut ha bondröta i en lottning dessutom.

Stefan fick med sin Darling Mearas, efter att hon kommit in i stallet som tvååring och sluppit det mesta av skador, strul och spikar i boxar och allt det där … efter kvalet till Oaks välja som tvåa av sex stycken tvåor. Han fick en boll med nummer två på. Och med ytterligare lite flyt visade sig kretsen kring hästen med en etta på välja spår tio, vilket därmed innebar att det hyggliga spår sex hastigt och lustigt var ledigt. Och med barfotabalans för första gången – jojomen, en liten chansning, apropå nya marginaler! – så visade sig vägen till ledning ligga öppen. Lite rulligt längs loppets väg visserligen – marginaler! – men lätt seger. Blev det ju.

Och visst, kanske Darling Mearas hade kunnat segerstrida från precis alla spår, från de flesta positioner, men med ”Undine-bollen” dragen ur tombolan, en sexa alltså – och spår tolv. Då vet i tusan väl?

Och Svante Båth, han drog fram en boll med nummer fem på, efter Kriterieförsökssegern med Deimos Racing. Lite av en nitlott kunde såklart tyckas, men med konkurrenter rädda för innerspåret lika mycket som en höjdfobiker cyklandes på Västerbron (något delägaren Calle Wihlborg tydligen förutsåg tidigt under lottningen och utropade ”JAA!” redan när spår
tre togs av en konkurrenterna) så stod Deimos Racing hastigt och lustigt på bricka ett.

Något som visade sig bli rätt bra.

Ja, herre gud. Dessa bollar också (och i kombination med konkurrenters val).
Som om det inte vore nog.

____

Jag vet. Såklart. Det är den här typen av marginaler i alla sporter. Ja, i hela livet. Hela tiden.

Men är det inte bara lite snäppet värre i travet ändå? En nivå ytterligare liksom?

____

En ny upplaga av ”Schyssta listan” kom ut under torsdagen.
Vilken visar att Tony Wallin, som vi tog upp i podcasten för ett par avsnitt sedan, fortfarande – fortfarande! – inte dragit på sig någon drivningsförseelse i ett travlopp sedan den 15 november – 2010! Under totalt 4.547 travlopp. Fantastiskt.

Han följs av Peter Eriksson (2012-10-15, 1.770 lopp) och Dagfinn Aarum (2011-11-08, 1.753 lopp).

Och hela listan kan ses här.

____

Okej. Inte fuska nu.
Ni får två sekunder att fundera över och haspla ur er svaret på frågan – vem vann Europaderbyt ifjol?

Så. Sluttänkt.

Okej, nu hade ni kanske tur.
Fast för två år sedan då? Och var avgjordes finalen då?

Jamen, är inte UET-derbyt det mest oengagerande storlopp som finns i den här sporten?

Borde det inte funderas kring det. Kring om möjligt annat upplägg. Om det kanske borde köras en annan tid på året (fast när då?)?
Om finalen kanske alltid skulle avgöras på samma bana – en bana som kan bygga något eget och exklusivt kring det? Jobba med det med någon slags passion.

Jag vet inte. Jag kastar mest ut lite.
Och vet bara att åtminstone jag – och uppenbart rätt många andra – bryr sig rätt begränsat som det är nu.

Och som det varit länge.

____

Klyschor är ju på något vis underbart och svårt att stå ut med på samma gång.
Tänk att till exempel den här sköningen bara pågår, vecka efter vecka, år ut och år in.

Aningens fnissig blir man faktiskt varje gång.
____

Stefan Persson berättade efter söndagens triumf att han hade haft Oaks i tankarna sedan typ samma dag som han fick in den ljuvliga Darling Mearas i träning. En anständig tid helt enkelt.

Och så tänker vi lite kring på om det kommit upp en sexa istället för en tvåa på en förbaskad boll när det väl så att säga var dags. När allting annat alltså satt ”på plats”.

Ja, jag skulle i alla fall en och annan gång ha vaknat genomsvettig mitt i natten efter lite drömmar om bollar om jag vore honom.

Spela på trav och få bonus hos CasinoFeber