Föränderligt. Roligt. Lärorikt.
Så sammanfattar Johan Lindberg sin tid hittills som ST:s generalsekreterare.
Och – kokande.
– Önskade jag ha ett lugnare liv skulle jag göra något annat. Travsporten bara måste vara kokande precis som casinobonus på nätet är.

För skulle det vara något annat än just flödande, ständigt puttrande … just kokande, så skulle travsporten inte må så pass väl som den trots allt i förhållande till andra länder gör. Här i Sverige. Menar Johan Lindberg.
– Om inte passionen, debatten fanns, om inte så många tyckte och var engagerade, om det var tyst … det vore såklart så mycket sämre. Och tråkigare. Om man säger så här; jag tror det är lugnare i travsportens Danmark… Och jag vill verkligen inte klanka ner på något annat förbund, men nog anar jag att det är ganska tyst på Bouleförbundet, och så skulle i alla fall inte jag vilja ha det.

För jo. Det är mycket diskussion i travsporten nu. Kanske mer än någonsin. Det tycks mycket, och det tycks väldigt mycket om Svensk Travsport (ST). Till exempel hur tokigt det styrs, att det står sig svagt mot och ligger i ATG:s händer, medan vissa – en annan sida skulle man kanske kunna säga – anser att det okynnesgnälls något så in i bängen mycket.

Så hur står man då egentligen ut, när det ständigt ”vevas” och ständigt tycks, ofta kring ens egen person? 
– Jag kan absolut bli ledsen och ta illa vid mig ibland, i alla fall när jag ser kritiken som orättvis i krönikor och sociala medier. Visst är det så, men samtidigt var jag förberedd på vad som komma skulle när jag gick in i det här, eftersom jag kom in när travsporten befann sig i en tuff period. Fast som sagt: i det stora hela – engagemanget är fantastiskt.
Är det inte bara så man måste säga?
– Nämen, jag tycker verkligen det. Vi har varit inne i en besparings-, förändrings- och förbättringsprocess, det har tagit sin tid att hitta vägen i hur Svensk Travsport ska arbeta. Men nu känner jag att vi börjar hitta rätt. Vi har en delvis förändrad organisation på Svensk Travsport och det finns en tydlig plan som vi nu tillsammans ska jobba för att förverkliga. Man ska veta att strategin med pokalåret också gått mycket stick i stäv med hur travsporten tidigare arbetat. Då har man liksom mer satt in punktinsatser längs vägen, det här är en helt annan medveten väg och uppgörelse. Det har nog bidragit till att människor känt oro.
ÄR ST för svagt?
– Nej, jag håller verkligen inte med om det. Vi har som sagt varit inne i ett förändringsskede, där ATG valt en offensiv linje, och förändringar är en svår sak. Nu står vi snart inför en stor möjlighet, att göra en rejäl nivåhöjning i den svenska travsporten

Och då är vi där. Pokalåret. Det så omtvistade och heliga som ska komma 2018. Ja, och att pokalåret i-n-t-e ska infrias är ju efter Johan Lindbergs bevingade ord – och om man ska tro dessa – under en paneldebatt härförleden milt uttryckt ytterst långsökt. Där han jämförde det med att det i princip är lika stor risk att månen ramlar ner – som att pokalåret inte blir av.
Och han är lika säker idag, med tillägget: ”om månen ramlar ner har vi betydligt större bekymmer”.
– Pokalåret blir av. Och det är klart att det efter en lång defensiv period ska bli otroligt kul och skönt att få bli lite offensiv, jag tror att de flesta människor är bäst i sådana lägen. Så det ser jag mycket fram emot.
Och på tal om det så annonserades det ju på en presskonferens i fredags hur en del av pengarna ska fördelas. Ett budskap nog få har missat.
Att treåringsloppen på svenska travbanor kommer att uppgraderas rejält just 2018.
Från dagens nivå – där den överlägsna majoriteten ligger med ett förstapris i spannet mellan 10.000-50.000 kronor växlar det 2018 upp till att inget, inte ett enda, lopp för treåriga hästar i landet ska ha ett lägre förstapris än 50.000 kronor.
Med två undantag: på Bergsåker, Jägersro och Åby kommer inget lopp att understiga 60.000 kronor och på Solvalla – aldrig under 70.000 kronor! Och med breda skalor, och med åtta priser i alla lopp.
– I det stora hela har det mottagits fantasiskt väl. Och det är klart att det känns lite som en lättnad just nu. Jag har till exempel pratat med Lutfi Kolgjini, som ju haft sina synpunkter på oss ett tag, och som uttryckte – ”äntligen”! Och lade till: ”fan Johan, då har du ju jobbat ändå”, berättar Lindberg och skrattar.
Kommer det fler besked om pokalalårets ”fördelning” i år, och i så fall när?
– Ja det gör det. Gissningsvis dock inte förrän oktober-november. Däremot kommer det nyheter kring lite andra roliga saker under sommaren, kan jag avslöja, som handlar om pengar utöver pokalåret.

Om vi tittar på några andra politiska frågor…
Kan det bli aktuellt att lägga ner banor i en nära framtid?
– Nej!
Svaret från Johan Lindberg kommer lika snabbt som bestämt. Lite som att slå in en spik i en gipsvägg. Ja, närmast reflexmässigt.
– I förhållandet mellan vad vi skulle spara i pengar på att lägga ner ett antal banor till hur vi skulle riskera att slå ut intresset i de områdena, så är det alldeles för lite. Ta banorna i Häslingland till exempel, som ofta nämns i de här sammanhangen. Där det finns väldigt många travhästar, många intresserade människor, och ST:s styrelse uppfattning – som jag delar – är att travsporten ska fortsätta vara stor. Då är det, tror vi, ingen bra idé att lägga ner travbanor och riskera hämma intresset i dessa regioner. Däremot kan ju strukturen, själva formen på hur banorna tävlar, ändras. Precis som hela samhället hela tiden gör likadant. Men lägga ner banor – nej.

Hur ser du på förhållandet mellan utbud och efterfrågan i tävlingsstruktren?
– I början av 2000-talet hade vi 1.030 tävlingsdagar. I år ligger det på strax under 900, och det kommer att se ut ungefär likadant nästa år. Om vi enbart skulle köra de lönsammaste dagarna på ett travår, där en del tycker att tillväxten och framtiden ligger, då går travet mer och mer från att vara en sport till att bli en industri. Och det tror inte jag vore bra.

Solvallas situation, i en tävlingsstruktur där man är förpassade i ett läge där man dels i stort sett bara har enbart V86 Xpress-delade onsdagar i kombination med lunchtävlingar, ofta relativt lågklassiga, på fredagar, har varit kraftigt ifrågasatt. Johan säger nu att det är självklart att travsporten nu faktiskt måste hitta en bättre lösning för landets nationalarena:
– Du hade själv ett förslag nyligen om att flytta Solvallas fasta dag till en måndag. Till en ny dag, med nytt spel. Spontant kunde jag då känna: ”det här är bara att göra”. Men sedan finns det så många fler aspekter, där till exempel Halmstad, Färjestad och till viss del Mantorp sedan länge har måndagen som sin fasta dag. Vad innebär en Solvalla-flytt för dem? Jag vet inte ännu var vi landar, med helt klart är det på det viset att Solvalla har en för stor andel Xpress-tävlande per år.
Och fortsätter:
– Det jag också just nu kan tycka är fel med Solvalla är att vi har alla typer av tävlingar där. Bredd, medelklass – och elit. Jag tror att man mycket väl kan fortsätta med bredd någon gång ibland, låt säga någon söndagförmiddag i månaden. Men kanske hoppa över mellantinget, låta banor i närområdet köra den typen av tävlingar. Och så låta Solvalla vara mer av en ren elitbana i övrigt.
Ser vi alltså därmed en förändring på Solvallas struktur 2017?
– Jag kan inte säga det just nu, tävlingsprogrammet för nästa år planeras för fullt för närvarande. Men ja… någon form av förändring kan jag nog säga att det blir.

Och vidare det här med ”gnällandet” då. Frustrationen, den återkommande oron. Vad kan det hela bero på, mer än att folk givetvis är i sin fulla rätt att tycka vad de vill.
Johan är inne på att en anledning är att travsporten totalt sett i hög grad är en hybrid organisation. Där det dels på ena sidan finns en idéburen och ideel sida, dels – på den andra – en kommersiell. Lägg därtill att den dessutom har ett myndighetsuppdrag i botten, ja … då är det väldigt lätt att det blir krockar. Och rejäla sådana.
I det att de ideela krafterna ofta ser saker i ”här och nu”, medan det kommersiella blickar bra mycket längre fram i tiden. De båda sidorna har enkelt uttryckt totalt olika logiker i sitt tänk. Vilket alltså som sagt lätt innebär – krock.
– Pokalåret är den bästa uppgörelse som gjorts, det hävdar jag. Det vi däremot har gjort fel, eller där det har blivit tokigt, det är att vi inte haft resurser att förbättra tillräckligt längs vägen. Och det är som sagt annorlunda mot hur det fungerat tidigare i travsporten.
Johan tar ett exempel. Under hösten 2012 rättade man till en del prisskalor i treåringslopp. Ett tillskott på totalt tre miljoner, något som syntes omedelbart. Och aldrig har ST fått så mycket positiv feedback, berättar Lindberg.
Året därpå … en bit lite längre bort i tiden så att säga, så ökade prispengarna med totalt 33 miljoner kronor. Det var det knappt någon som ens noterade…

Om vi så grabbar tag lite ytterligare i det första av ingressens tre ord igen. ”Roligt”. Ja, för som Johan själv ställer frågan till sig själv(innan jag hinner göra det): ”hur fan kan han säga att han har världens roligaste jobb?”. För det gör Johan Lindberg ju med jämna mellanrum.
Och han lovar helt och ärligt att det också är med sanningen överenstämmande. Trots den rätt månghävdade och beska kritiken.
– Jag får så sjukt mycket energi – varje dag – av det här. Det kan handla om när jag ser en svensktränad häst vinna lopp någonstans i världen, eller när jag läser om en amatör som vinner lopp, och när jag hör Lutfi Kolgjini beskriva sin kärlek till hästen. Det ger mig så otroligt mycket kraft helt enkelt. Jag älskar verkligen det här.
Olika omständigheter gjorde att vi inte kunde träffas för den här intervjun, så Johan sitter i bilen de knappa 20 milen mellan hemmet i och kontorspositionen i Hästsportens Hus under en onsdagmorgon. En vanlig pendlarmorgon skulle man kunna säga. Kvällen före har han och hans hustru Anna för övrigt tittat igenom sommarsemesterplaneringen – och konstaterat att det blir en och annan travdag … då också.
– Jag kan skatta mig lycklig som har en fru som är lika intresserad av det här som jag, annars hade tillvaron knappast fungerat. Själv har jag trav som mitt DNA, och har varit så hela mitt liv, och jag och Anna kom väl fram till att det åtminstone blir tio V75-omgångar vi kommer att åka på i sommar, och utöver det mycket andra tävlingar…

Ja, det är trav som gäller i princip dygnet runt för den 40-årige Skellefteåsonen. När vi ett par dagar senare hörs igen finns han hemma på landet i myllan utanför Gävle. Mitt bland dels en ivrig treårig dotter som vill iväg tidigare till Gävletravet än föräldrarna tänkt sig (jag försöker här hävda att dottern verkar vurma för den tidiga V75-starttiden…), dels svärfadern Janaxel Näsmans hästar i hagarna alldeles runt hörnet. Johan går omkring på gården med dottern i vagnen och hälsar samtidigt plötsligt på Stickan, en ostartad treåring efter Järvsöfaks som går i hagen och kvastar.
Det är alltså hästar och travsport i det närmaste dygnet runt som gäller för mannen som nu är inne på sitt tredje år som generalsekreterare och ”högste hönset” på Svensk Travsport. Efter många år som journalist, mestadels på Kanal75, tog han i augusti 2013 det – åtminstone i sträcka räknat – korta klivet in på ST. Då i en ny roll som biträdande generalsekreterare till den dåvarande ”ordinarie” Ulf Hörnberg.
Och inte visste väl Johan då vad som komma skulle…
– Det var naturligtvis inte väntat att Ulf skulle säga upp sig och att jag bara kort senare att jag tillsattes som biträdande generalsekreterare skulle tillfrågas att ta över efter honom. Utifrån min tidigare kompetens har det naturligtvis inneburit att jag har behövt lära mig saker, att det funnits svårigheter och frågetecken längs vägen, och det har som jag sade tidigare varit en process att sätta rollerna i organisationen. Dessutom har Svensk Travsport under den här perioden börjat rusta för en eventuellt ändrad spelmarknad, när ATG blir ett helägt dotterbolag på en licensmarknad kommer det innebära att vi också får ett delvis förändrat uppdrag.

Drygt två år senare känner han i alla fall viss medvind. Det medger han. Även om Johan som den positiva människa ju gjort sig känd för – och ibland kritiserats för att vara alltför naiv och optimistisk – brukar vara uppåt så blåser det trots allt mer åt rätt håll nu.
Lägg därtill att vi står med travets mest glansfulla period framför oss i största allmänhet, och den allra största veckan och helgen i synnerhet. Kanske är travet på lite bättre humör för dagen…

Ja, så vem vinner Elitloppet på söndag?

– Jag tycker till att börja med att Markus Myron kommit helt rätt med loppet i år, och på något vis tycker jag att

Nuncio är värd att vinna. Och tror, som så många andra, mest på honom. Har vi förresten inte pratat för lite om Nuncios prestation ifjol? Herre gud, Ata Star L:s lopp i Treåringseliten 1987 snackar vi fortfarande om … men Nuncios lopp i tredjespår runt om – i Elitloppet! – ja jag kan faktiskt tycka att vi har berört det för lite…

Avslutar Johan Lindberg.
Innan en dag på gamla hemmabanan i Gävle väntar.
Ja, ännu en av alla dessa dagar i travsportens tjänst.